Autonom, eller på väg åtminstone
För några år sedan när jag började tänka på att bli friegen så kände jag mig fångad i ekorrhjulet och lite som en fånge på jobbet. (Ja det är 100% I-landsproblem, men dock.) Känslan av att nästan vara övervakad, inte kunna styra sitt eget arbete och att allt mer eller mindre bara upprepade sig månad efter månad, gjorde mig inte direkt mindre motiverad att spara mig ur krisen så att säga. Nu några år in i resan är vi inte direkt nära att kliva av våra jobb. Men jag har bytt jobb och fått tillbaka en positiv energi och nu känner jag mig mycket mer fri trots att jag förmodligen har mer att göra nu än för ett år sedan. Den stora skillnaden är att jag har en chef som litar på mig och som uppskattar det jag gör. Samtidigt kan jag själv styra mina arbetstider så att jag inte behöver springa in med andan i halsen på morgnarna och inte heller behöver jag ha dåligt samvete om jag behöver gå tidigt ibland, eller jobba hemifrån. Allt baseras på att jag levererar det jag ska till utsatta tidpunkt