Arbeta hemma, the new normal
Nu har jag jobbat hemma i ungefär en månad. Vet inte exakt om jag ska vara helt ärlig, för dagarna tenderar att flyta ihop, men går det gör dem ändå. Jag känner mig mycket privilegierad som kan sköta mitt jobb hemifrån, som inte bor trångt, som kan ha barnen hemma på påsklov trots att vi arbetar, som är friska, som ännu kan sova gott om nätterna. Det slår mig att denna kris, som alla andra, drabbar dem mest utsatta. Dem som inte har möjlighet att vara hemma, som måste åka kollektivtrafik, som bor trångt osv. Det finns mycket att säga om detta men jag stannar här och konstaterar att världen är orättvis. Med det sagt måste jag säga att jag liksom förmodligen nästan alla andra som arbetar hemma, blir supereffektiv. Jag hinner allt och lite till på kortare tid än en arbetsdag samtidigt som tvätt, disk och annat hushållsgöra hålls undan. Jag har nog tidigare drömt om att göra detta jämnt men jag inser att det är rätt trevligt att prata med kollegor över en kaffe med jämna mellanrum