Från livegen till friegen

Om man är två heltidsarbetande vuxna som netto får ut 26 000 kr var (Drygt 35 000 kr brutto)  och sedan lyckas med att "bara" göra av med 24 000 kr i månaden så har man på endast tre år sparat 1 miljon kronor, utan börsens hjälp. Och utan att leva som en kyrkråtta*.  Inkomster netto: 52 000 Utgifter: -24 000 Sparande: 28 000 Årssparande: 28 000 x 12 = 336 000  3 års sparande: 336 000 x 3 = 1 008 000 Det här är såklart ett ganska förenklat exempel eftersom det finns så många omständigheter som kan göra att kalkylen inte håller. Om jag tittar runt mig själv så har jag vänner som har betydligt lägre inkomst än 35 000 kr i månaden, nån annan som är ensamstående med två barn, nån sjukskriven osv. Men det är inte dem jag pratar om. Jag pratar om dem andra som är just två heltidsarbetande vuxna, som i många fall har större inkomster än i exemplet men som ändå inte har i sin sinnevärld att man kan sitta med en miljon i handen inom bara några år.    Det verkar

När det pratas om passiv inkomst kommer ofta hyresintäkter upp på tal. Flera av våra (pensionerade) grannar har inneboende studenter i sina källare. Dem finansierar säkert både huslånet och en del av sina resor på detta sätt och visst är det en kittlande tanke att bo gratis. Men varken jag eller den jag lever med är speciellt sugna på att ha inneboende i källaren som dessutom ska dela kök med oss.  Däremot har tanken slagit mig att man kanske skulle investera i ett Attefallshus. I det skulle våra blivande (som tur om många år) tonårsbarn kunna bo lite mer privat innan de lämnar boet och sedan skulle vi kunna hyra ut det för en peng som förhoppningsvis skulle kunna finansiera vårt boende. Vi räknar lite: Attefallshus kan köpas för ca 500 000 kr men sen tillkommer anslutningsavgifter, bygglov, eventuellt markarbete och kanske nåt mer? Jag räknar lite högt med en totalkostnad om 700 000 kr. Då skulle lånet med 1,32% ränta kosta oss 770 kr i månaden utan ränteavdrag. 

Att köpa sig fri går ju stick i stäv med vad vi försöker uppnå. Vi vill ju spara oss fria, nåja ibland kan man köra lite yolo och göra tvärtom.  Helgen är över och "gratisvardagen" tar vid. Det är bra för plånboken med vardag men sen är inte alla helger kalashelger heller. Just denna helg firade vi ett av våra barn som fyller år. Hen har aldrig haft ett riktigt kompiskalas då vi varit bortresta eller hen varit för liten för att uppskatta det. Men i år blev det all in och hen fick bjuda sina förskolekompisar till ett lekland. 2000 kronor för 12 barn är väl inte jättebilligt såklart men den här gången var det faktiskt värt det. Vi är sällan på lekland och detta hade en speciell inriktning som inte så många av gästerna hade varit på så det blev succé. Att vi dessutom undvek att ha dessa tolv, förvisso fina, men ändå sexåriga barn, hemma hos oss var bara det värt en slant.  Pengar kan ju inte köpa lycka sägs det och det kan jag hålla med om. Men när ens sexåring säger att det