Från livegen till friegen

Som barn till föräldrar av riktig arbetarklass (läs: kokerska och servicegubbe) så har jag mer eller mindre alltid graviterat mot att bli "något mer". Det är otroligt ängsligt och om jag fick uppfostra mig själv igen skulle jag arbetat mycket mer på självkänslan. Jag lekte som barn väldigt ofta "kontor" och nu 30 år senare har jag lärt mig att man ska passa sig för vad man önskar sig, det kan mycket väl slå in. Att vilja utbilda sig och få en lön som räcker till mer än att bara snurra runt i ekorrhjulet hade varit gott nog. Men tyvärr förstod jag inte i början av mitt arbetsliv att man inte behöver positionera sig för att vara värd nåt. Man kan handla begagnat, man behöver inte ha senaste Iphone, man behöver inte ha en dyr bil, man kan handla på Willys utan att vara en snålis, man kan avstå saker man har råd med för att det inte skapar något värde för en själv.  Nu när jag är inne på det fjärde året som ekonomiskt uppvaknad känner jag en helt annan trygghet i at

Vi vanlisar som inte arbetar som investerare eller tror att vi är bättre än gemene man ska inte ta sig vatten över huvudet och försöka tajma marknaden. Det vet vi sen innan. Men hur lätt är det att stå emot alla smarta förståsigpåare som bombar på med sina smarta analyser?  Visst minns vi hösten 2018 då H&M sjönk som en sten och ordet butiksdöden blev det nya svarta? Stora investerare sålde av och dömde ut. Investerarprofiler som man ändå hyser stor respekt för hade många åsikter och ytterst få  om någon,var positiva till H&M. Det pratades om utköp från börsen osv. Så vad gjorde jag?  Jo i detta fallet funderade jag helt sonika över vad jag privat tycker om H&M som klädförsäljare. Jag är ju själv konsument så något borde jag väl ha noterat under mina år som kund. Det jag kom fram till är att de absolut har legat efter när det kommer till online/app osv. Men det har blivit mycket bättre och jag tror att dem har kunskap om att utveckla dessa kanaler mycket mer. Jag handla