Långtråkigt
Nu ska jag berätta hur oglamoröst vårt liv är måndag till fredag. Sen ska jag ställa det mot argumentet, "men vad skulle du göra hela dagarna om du inte jobbade?".
Klockan sex ringer väckaren och en av oss duschar, gör sig i ordning och åker till jobbet för att vara där senast sju. Den andra tar barnen, väckning, egen dusch (snabb), frukost, påklädning, promenad till skola & förskola och sedan cykling till jobb. Minst ett par gånger i veckan går tonläget upp något då man måste stressa på barnen för att inte bli sen, måttligt stresspåslag. På jobbet senast åtta.
Den som var på jobbet tidigt ska hämta barnen senast 16.15. Om det är den som arbetar 20 minuter bort med cykel blir det lite av en kamp mot klockan. Efter hämtningen påbörjas middagen. Senast 17.15 äter vi och sedan är det läxläsning, barnträning eller egen träning. 19.00 godnattsaga och läggning. Därefter görs eventuellt hushållssysslor som måste göras (ej kan skjutas upp längre) eller titta på någon serie eller liknande. Vid tio börjar vi avrunda för att orka nästa dag.
Det där lät ju inte så kul. Och för dig som inte har barn var det kanske rent av motbjudande läsning. Men det är så det ser ut och så länge vi har tider att passa så finns inte mycket att justera. Vi kan knappast ta bort något (har begränsat med barnaktiviteter) och skulle heller inte vilja lägga till något som gjorde vardagen ännu mer stressig. Dessutom känns det som att livet bara går fortare och fortare dessutom.
När jag blir friegen ska jag inte göra något av ovanstående. Inte med andan i halsen i alla fall. Vad jag ska göra hela dagarna är ännu oklart men jag kan tänka mig lite mer av att befinna mig i naturen istället för innanför fyra små kontorsväggar, träna regelbundet, umgås mer med familjen, delta i välgörenhetsprojekt, påta i trädgården eller bara lata mig för att jag kan. Möjligheterna är oändliga.
Kommentarer