Om pensionsålder

Min pappa gick i pension när han var 65. Han hade då arbetat sedan han var 13 så pensionen var minst sagt välförtjänt. Han gillade sitt arbete men tyckte på slutet att kroppen tog mycket stryk av statiska rörelser över huvudet och en del tunga lyft. Detta gjorde att han de sista åren fick gå ned till halvtid. Men det positiva med arbetet förutom lönen, var ju det sociala med arbetskamraterna och rutinen att veta precis hur dagen skulle spenderas.

Dagen efter att han gått i pension var han fri att göra precis som han ville. Sova länge på morgnarna, resa närsomhelst, vara uppe sent på kvällarna, styra sitt eget liv helt enkelt. Det tog ett tag innan han landade i vad han skulle göra om dagarna men när hans sambo något senare gick i pension så kunde de göra saker tillsammans. 

Det var bara det att med åldern så kom krämporna snabbt; värk, yrsel, höftledsproblem, mm. Nu har han pengar så det räcker och blir över (pga frugal). Men med krämporna har lusten till det där man kan göra när man blir fri, helt avtagit. Han vill inte köpa en ny bil, han vill inte resa och han vill inte gå på restaurang. Han vill bara må bra. 

Nu är det inget som säger att det kommer bli likadant för mig. Jag sitter på kontor och började min riktiga karriär en bit efter 20. Men jag tänker såhär att sannolikt kommer jag  inte bli mycket friskare än jag är typ nu. Jag har ännu många bra år kvar men om staten tycker att jag ska jobba tills jag är 68 eller kanske 70 så ökar ju trots allt sannolikheten för att jag ska ha drabbats av något som kommer att påverka min lust/ork att göra det jag vill. Därför tänker jag, högst egoistiskt, att jag tar kontroll över min framtid för att i den mån jag kan, försöka ge mig själv de bästa förutsättningarna för att kunna leva ett fritt liv medan jag är frisk. 

Vi kom på det här med FIRE ganska nyligen, för ungefär tre år sedan så vi tänker att vi ska gå i mål lagom tills vi fyller 50. Då har vi betalat skatt länge nog för att inte bli beskyllda för att bara utnyttja systemet samtidigt som vi förhoppningsvis har många friska år kvar att njuta av. Det känns som en bra kompromiss för oss.