Upp, upp, upp?

Jag tror inte jag är en ensam tvivlare när det kommer till den kraftigt stigande börsen. Frågan är bara hur man på bästa sätt ska hantera situationen? På ena sidan sitter dem som är helt utanför marknaden och väntar på domedagen. De har ju bevisligen missat minst 10% avkastning i år, så det var ju kanske inte helt rätt beslut. På andra sidan sitter utdelningsfolket som köper i vått och torrt och säger sig helt bottna i att time in market kommer lösa det hela. Inte sällan refererar dem till historisk snittavkastning om typ 12%. 

Själv är jag någonstans mittemellan just nu. Det är såklart kul att portföljen visar ATH var och varannan dag, men samtidigt känns det som att korrektionen kryper allt närmare. Så i ärlighetens namn börjar min riskaptit att avta, för att jag är en fegis. Eller för att jag har sunt förnuft? 

Klokare av hur världen beter sig blir man ju inte direkt heller. Räntan ska upp, men sen står den still. Arbetslösheten är all time low, men tillväxten är hotad. Lågkonjunktur på gång? Räntan i USA går upp men börsen är glödhet. Trump, Kina, miljön, Brexit. Jag är inte heller helt säker på att vi kan luta oss mot historisk avkastning länge till eftersom världen förändras så snabbt. Men samtidigt så fattar jag ju att fina starka bolag inte heller kommer gå under över en natt. 

Mina ambivalenta tankar kring börsen har lett mig till beslutet att bygga kassa men samtidigt köpa aktier, fast i mindre omfattning. Det är en fegis recept på hur man både äter och har kvar kakan. Hur stor kakan blir i slutändan återstår att se.