Ensam är stark, eller?

Jag vet egentligen inte när man ska applicera ordspråket "Ensam är stark"? Kanske om du omgetts av riktigt onda människor som bara vill dig illa. Eller när den samägda sommarstugan ska skötas om och det endast är du som klipper gräset, målar osv. Generellt skulle jag säga att det finns mer att vinna på att vara två och i synnerhet när det kommer till sparande. 

För oss innebär det delade kostnader och dubbla inkomster. I perioder när den ena pluggat har den andra försörjt och tvärtom. Och nu när ingen är föräldraledig längre så blir det en bra slant in. Om jag hade varit ensamstående med två barn hade jag troligen inte bott i villa men hade förmodligen ändå fått betala mer i hyra/avgift/lån för en lägenhet. Betala två för en på Arlanda express, men ensamma får inte rabatten, enkelrum är dyrare än dubbelrum, osv, osv. Det är inte rättvist alls och jag är inte sen att håll med om det. Men det är ett faktum och därför tycker jag att det är ganska anmärkningsvärt att inte fler sambos/gifta sparar mer än dem gör. Förutsättningarna finns ju här och nu. Kanske inte imorgon, men idag. Arbetslösheten är låg, räntorna är låga. 

Idag ska jag vara extra tacksam för att jag har någon att dela min vardag med. En som har samma målbild som mig och som stöttar i vått och torrt. En som möjliggör att det faktiskt går att spara nästan hälften av pengarna som kommer in och har förstått att vi vill vara mer med varandra, inte mindre. Ursäkta flosklerna men delad glädje är fan dubbel glädje.