Om sparkvot
Enligt SCB så var medellönen 33 700 kr år 2017. Lägst medellön hade hemservicepersonal med 20 200 kr i snitt medan en chef inom finans hade hela 124 100 i snitt.
Den som tjänar 20 200 och kan spara 50% av sin lön är ju grym, medan chefen med samma sparkvot är medioker. Så jag vet egentligen inte om jag tycker att sparkvot är ett så bra mått egentligen, inte för att jämföra sig med andra i alla fall. Man borde nog inte jämföra sig med andra alls fast samtidigt är det ibland skönt att få lite good old confirmation bias. Man är ju bara människa.
I vår familj hamnar vi något över medel på inkomstsidan vilket gör att vår sparkvot om ca 50% verkligen inte är något trolleri med knäna. Vi har båda ökat våra inkomster de senaste åren men har försökt att hålla kvar kostnaderna på samma nivå som tidigare. Det ger en extra skjuts.
Denna månad fick vi in lite oväntad bonus vilket gör att vi lägger undan fem tusen extra, allt annat lika. Det är ju jättebra bra men det innebär ju ingen uppoffring alls så det är heller inte värt någon klapp på axeln.
Förut lät kanske påståendet "om man har råd så får man unna sig" rimligt. Nu tycker jag snarare att om man har råd så får man spara. Det är svårt att komma ifrån att det är en klassfråga, till viss del i alla fall. Men samtidigt kan jag ju inte konsumera mig fattig av solidaritet. Vi får alla gräva där vi står och göra det bästa av vår egen situation. Och så skadar det ju inte att vara snälla mot varandra!
Den som tjänar 20 200 och kan spara 50% av sin lön är ju grym, medan chefen med samma sparkvot är medioker. Så jag vet egentligen inte om jag tycker att sparkvot är ett så bra mått egentligen, inte för att jämföra sig med andra i alla fall. Man borde nog inte jämföra sig med andra alls fast samtidigt är det ibland skönt att få lite good old confirmation bias. Man är ju bara människa.
I vår familj hamnar vi något över medel på inkomstsidan vilket gör att vår sparkvot om ca 50% verkligen inte är något trolleri med knäna. Vi har båda ökat våra inkomster de senaste åren men har försökt att hålla kvar kostnaderna på samma nivå som tidigare. Det ger en extra skjuts.
Denna månad fick vi in lite oväntad bonus vilket gör att vi lägger undan fem tusen extra, allt annat lika. Det är ju jättebra bra men det innebär ju ingen uppoffring alls så det är heller inte värt någon klapp på axeln.
Förut lät kanske påståendet "om man har råd så får man unna sig" rimligt. Nu tycker jag snarare att om man har råd så får man spara. Det är svårt att komma ifrån att det är en klassfråga, till viss del i alla fall. Men samtidigt kan jag ju inte konsumera mig fattig av solidaritet. Vi får alla gräva där vi står och göra det bästa av vår egen situation. Och så skadar det ju inte att vara snälla mot varandra!
Kommentarer