Från livegen till friegen

När jag började denna resa trodde jag nog inte riktigt att det skulle gå. Att jag som vanlig medelinkomsttagare och dessutom kvinna ;) skulle kunna lyckas bli ekonomiskt fri. Allt kändes för ifall, om och kanske, dvs. osäkert. Och resan har verkligen inte varit spikrak på något sätt. Pandemi, krig, inflation och allt däremellan har påverkat ekonomin i stort och smått. Och det ska sägas att resan pågår fortfarande men det känns som att jag är en bit på väg. Personligen har det varit ganska goda år, bortsett från räntan. Under 2023 gick vi från en bolåneränta om 1,3% till 4,6%. Vår strategi för att dämpa effekten av räntan var att göra en extra amortering på huslånet. Det var en defensiv strategi där samma pengar hade kunnat läggas på börsen, men jag är en försiktig general som försöker jobba på bred front, så denna amortering kändes och känns fortfarande som rätt beslut. Beroende på hur börsen utvecklar sig under året kan det bli en till amortering för att komma ned till < 2 MSEK och

Mars, april och maj har liksom för många andra, alltid varit mina bästa utdelningsmånader. 2018 fick jag totalt 7 712 kr i mars, 2 823 kr i april och 4 172 kr i maj Förra året fick jag 10 064 kr i mars, 13 782 kr i april och 12 248 kr i maj. Så hur ser det ut detta året? Jo i mars blev det 13 659 kr och april som inte är slut ännu ser ut att landa på 17 965 kr. (Maj är ännu oklart men mindre än förra året blir det inte.) Nu kan man verkligen se att det börjar hända grejer. Nu utgör endast utdelningen i snitt ca 5000 kr i månaden som kan gå tillbaka till portföljen, ränta på ränta osv.  Denna resa har hittills tagit fem år. Nästa milstolpe får väl bli 100 000 kr i utdelning per år. Vi får se om det tar ytterligare fem år eller om det går snabbare än så.

Vi var precis förbi Corona. Men kort därpå startade kriget i Ukraina. Vi var i fjällen och såg på nyheterna att Ukraina invaderats. Där och då trodde vi allt och ingenting. Ingen kunde greppa omfattningen eller hur kriget skulle påverka så många.  Allt mänskligt lidande är oerhört.  Det ekonomiska läget går aldrig att ställas mot de människor som direkt drabbas av kriget och måste fly från sina hem. Men detta är en ekonomiblogg så med all respekt för alla drabbade, så väljer jag att fokusera på ekonomi här.  I september upptäcktes en gasläcka i Nord Stream. Lång historia kort. En energikris utlöstes och elmarknaden gick bananas. Elpriserna skenade och lämpligt där på hösten bestämde Riksbanken att man måste kyla ekonomin genom att höja räntan. Därtill en ordentlig portion inflation som än idag håller i sig. Vi pratar 12% nu i februari 2023.  Styrräntan har gått från 0% i maj 2022 till 3% nu i mars 2023. Och det stoppar inte här. Så vad händer med alla som bestämde sig för att köpa stör

Two minutes later... eller två år rättare sagt. Tiden är relativ men att den går i en rasande fart är ändå ingen överdrift. Kanske inte just när man väntar på att tvättmaskinen ska centrifugera den sista minuten, eller när man sitter i ett möte där någon bara maler på, men i övrigt skulle jag säga att tiden går fortare än jag tänkt mig. Då, februari 2021 och mitt i Coronastormens öga. Nu mars 2023 och i början av en ekonomisk kris som slår från alla håll och ett krig i Europa. Det är ingen mellanmjölkstid vi lever i just nu.   En kortfattad version om vad som hänt de senaste två åren är att vaccinet kom till sommaren 2021 och efter det kunde vi sakteliga återvända till arbetsplatsen. Jag hade absolut vant mig vid att arbeta hemifrån men det blev ingen dramatisk övergång att återgå till arbetsplatsen.  Börsen tuffade på trots den initiala sättningen som kom vid pandemins början. På något konstigt sätt fortsatte de goda tiderna med låg arbetslöshet och låga räntor. Jag hade nog trott att

Även innan vi började att dedikerat spara till en tidig exit från arbetsmarknaden så var vi sparsamma. Skillnaden var att vi då inte hade bestämt oss för någon riktning med våra liv. Vi bildade familj, köpte hus, reste litegrann och gjorde det vi kände för. Men sen då?  Jag tror att det var när barnen var några år och man var tillbaka på arbetet igen, som jag kände att vi flöt med men behövde en riktning. Vad är meningsfullt? Vad vill jag göra mer av och vad vill jag göra mindre av?  Det var ingen svår nöt att knäcka. Vi gillar våra arbeten och får ihop vardagen men om man rannsakar sig så vill man ju inte arbeta mer för att vara med sina barn mindre. Man vill inte hellre arbeta än att besöka en ny plats, ta en långpromenad och helt stressfritt läsa en bok till morgonkaffet.  Trots detta faktum (vill jag ändå påstå) så har många, de allra flesta, ändå accepterat att de utifrån någon annans premisser ska arbeta dag ut och dag in tills de är 70 år. Det är galet att folk som har möjlighet

Nu är det verkligen höst och regnet smattrar mot fönstret. Idag arbetar jag hemifrån men sedan semestern tog slut så har jag faktiskt varit mestadels på arbetet. Det finns absolut fördelar med båda delarna och just nu har jag hittat en sweet spot där jag fritt kan välja mellan de båda. Ibland arbetar jag hela dagen på arbetsplatsen, andra dagar går jag hem vid lunch och kan på så sätt under eftermiddagen se till att barnen kommer iväg på sina tidiga träningar. Nog om det.  Idag tog jag ut en översikt över mina ackumulerade utdelningar. När pandemin slog till med full kraft var det många företag som valde att ställa in eller skjuta upp sina utdelningar hel- eller delvis. Det var skakigt på börsen och ovissheten gjorde att alla möjliga ödesscenarios kändes möjliga. Jag behöll alla mina innehav men var lite feg på köpknappen. Det gjorde att jag hängde med ned men det har även betytt att jag nu sex månader senare är plus igen. Jag har gjort en del mindre köp men framförallt tuffat på med f

Drygt tre månader in i pandemin sitter jag fortfarande hemma och arbetar. Min arbetsgivare rekommenderar att vi fortsätter att arbeta hemma fram till jul. Det låter svindlande länge men jag är helt fine med det. Trots att jag inte på något sätt känner mig låst eller övervakad på mitt jobb så känner jag mig ändå ännu mer fri när jag arbetar hemma. Min partner känner likadant. Hen har tidigare haft ångest och sömnsvårigheter och dessa är nu som bortblåsta.  Nu när barnen dessutom har fått sommarlov så finns verkligen noll stress i vardagen. Jag känner mig verkligen tacksam över det liv jag har förmånen att leva.  I mitt framtida liv som friegen planerar jag för att kunna leva i stort sett som idag. Vi vill alltså inte drastiskt dra ned på någon budgetpost för att det ska gå runt. Med sagt är det ju ganska intressant att se hur mycket vi gör av med nu. Vi arbetar alltså hemma båda två och nyttjar därmed huset till max. Jag har inte märkt någon skillnad på uppvärmning, el eller vatten.

Nu har jag jobbat hemma i ungefär en månad. Vet inte exakt om jag ska vara helt ärlig, för dagarna tenderar att flyta ihop, men går det gör dem ändå.  Jag känner mig mycket privilegierad som kan sköta mitt jobb hemifrån, som inte bor trångt, som kan ha barnen hemma på påsklov trots att vi arbetar, som är friska, som ännu kan sova gott om nätterna.  Det slår mig att denna kris, som alla andra, drabbar dem mest utsatta. Dem som inte har möjlighet att vara hemma, som måste åka kollektivtrafik, som bor trångt osv. Det finns mycket att säga om detta men jag stannar här och konstaterar att världen är orättvis.  Med det sagt måste jag säga att jag liksom förmodligen nästan alla andra som arbetar hemma, blir supereffektiv. Jag hinner allt och lite till på kortare tid än en arbetsdag samtidigt som tvätt, disk och annat hushållsgöra hålls undan. Jag har nog tidigare drömt om att göra detta jämnt men jag inser att det är rätt trevligt att prata med kollegor över en kaffe med jämna mellanrum

Det vi upplever nu kommer troligen vara min generations stora prövning. Kanske blir även våra barn drabbade, det återstår att se. Att ett virus någon gång skulle svepa över världen kunde jag förutspå men att det så snabbt skulle skjuta ekonomin i sank hade jag aldrig kunnat tro. Stängda gränser, karantän och mer eller mindre stopp i produktion och konsumtion. Vart detta tar vägen vet ingen.  För egen del är jag inte så orolig, än. Vi har en ordentlig buffert och båda har arbeten. Men om detta fortsätter, låt säga tre till fyra månader till, så är det inte säkert att den andra i familjen som arbetar för ett privat företag, är kvar på sitt jobb.  Det som är tur i all denna surrealistiska soppa är att vi redan idag lever på hälften av våra inkomster och vi skulle säkert kunna skruva ännu me Så hur agerar man i dessa tider? Jag sitter smått (paralyserad) i båten. Har gjort några mindre köp men inser nu -30% att botten inte är nådd. Just nu ser det inte ut som att det finns en botte

För några år sedan när jag började tänka på att bli friegen så kände jag mig fångad i ekorrhjulet och lite som en fånge på jobbet. (Ja det är 100% I-landsproblem, men dock.) Känslan av att nästan vara övervakad, inte kunna styra sitt eget arbete och att allt mer eller mindre bara upprepade sig månad efter månad, gjorde mig inte direkt mindre motiverad att spara mig ur krisen så att säga. Nu några år in i resan är vi inte direkt nära att kliva av våra jobb. Men jag har bytt jobb och fått tillbaka en positiv energi och nu känner jag mig mycket mer fri trots att jag förmodligen har mer att göra nu än för ett år sedan. Den stora skillnaden är att jag har en chef som litar på mig och som uppskattar det jag gör. Samtidigt kan jag själv styra mina arbetstider så att jag inte behöver springa in med andan i halsen på morgnarna och inte heller behöver jag ha dåligt samvete om jag behöver gå tidigt ibland, eller jobba hemifrån. Allt baseras på att jag levererar det jag ska till utsatta tidpunkt

Jag har ett excelark där jag för in alla intäkter, kostnader och sparande månadsvis. Kostnader som inte betalas månadsvis periodiseras ut över alla månader. Även kostnader som varierar mycket fördelas jämt över året. Detta gör jag för att kunna få fram ett snitt över våra kostnader. Jag tycker inte att det är speciellt intressant att veta exakt hur mycket en enskild månad kostar. Nu har jag fyllt i årets ark (som sedan uppdateras eftersom med utfall.) Det visar sig att vi i snitt bör kunna ligga på 45% sparkvot. Vi har ökat våra inkomster något och har fler utdelningar. Samtidigt räknar jag med kostnader på ca 30 000 kr i månaden inklusive renovering och resor för ca 100 000 /år. Utöver detta räknar vi med att bygga lite mer buffert om ca 50 000 kr till oförutsedda kostnader, främst relaterade till huset. Vi får se hur rätt jag hade i slutet av året.

Nytt år, nya mål, eller? Tja, den långsiktiga strategin har inte direkt förändrats. Vi är mer än någonsin överens om att vi måste ha en escape plan från ekorrhjulet. Det låter kanske värre än vad det är, men även om vi har relativt givande jobb så påför det även mycket stress och i perioder ångest vilket ju inte är lika kul. En ständig stress mellan att prestera på jobbet och hinna med familjelivet. Den ekvationen är svår att knäcka utan att bränna ut sig i båda ändarna, tillslut. Framförallt tror jag just att det är balansen mellan arbetstid och så kallad fritid som är skev. Vi arbetar i en omfattning som gör att återhämtningen aldrig känns nog. Samtidigt är vi i dagsläget inte beredda att gå ned i arbetstid för att förlora inkomst. Så därför fortsätter den långsiktiga planen att jobba och investera i ca tio år till. Om fem år 2025 gör vi en ordentlig genomgång och stämmer av vart vi är. Skulle det vara så att vi inte alls är nöjda med vår vardagssituation så får vi kanske revider

Jag är ändå så pass gammal att jag åtminstone snuddat vid gamla Sparbankens pedagogiska figurer Spara och Slösa som förekom i deras tidning Lyckoslanten. Och om man ska måla världen i svart och vitt så har jag mer eller mindre alltid varit Spara. Det kändes aldrig som en begränsning av mitt liv utan tvärtom som en trygghet. Spara godis, pengar, glass som till slut rinner ned för pinnen. Det sistnämnda kanske inte jättesmart men känslan av att ha kvar tillfredsställde mig. Den som spar den har! Ingen nyhet att jag fortfarande är Spara, men jag har lyckats utveckla mig till Investera också. Investera konsumerar ibland för att, hur dumt det än låter, så kan konsumtion ibland kan vara som ett kitt i livet. Man unnar sig och man kan visa uppskattning för någon med hjälp av ett fint ting eller en upplevelse. Nu kommer überspararna kanske gå i taket och mena på att man inte kan köpa lycka, att man minsann blir lika glad för ett par hemstickade sockar osv. osv. Jag håller med till 99% men

Som barn till föräldrar av riktig arbetarklass (läs: kokerska och servicegubbe) så har jag mer eller mindre alltid graviterat mot att bli "något mer". Det är otroligt ängsligt och om jag fick uppfostra mig själv igen skulle jag arbetat mycket mer på självkänslan. Jag lekte som barn väldigt ofta "kontor" och nu 30 år senare har jag lärt mig att man ska passa sig för vad man önskar sig, det kan mycket väl slå in. Att vilja utbilda sig och få en lön som räcker till mer än att bara snurra runt i ekorrhjulet hade varit gott nog. Men tyvärr förstod jag inte i början av mitt arbetsliv att man inte behöver positionera sig för att vara värd nåt. Man kan handla begagnat, man behöver inte ha senaste Iphone, man behöver inte ha en dyr bil, man kan handla på Willys utan att vara en snålis, man kan avstå saker man har råd med för att det inte skapar något värde för en själv.  Nu när jag är inne på det fjärde året som ekonomiskt uppvaknad känner jag en helt annan trygghet i at

Vi vanlisar som inte arbetar som investerare eller tror att vi är bättre än gemene man ska inte ta sig vatten över huvudet och försöka tajma marknaden. Det vet vi sen innan. Men hur lätt är det att stå emot alla smarta förståsigpåare som bombar på med sina smarta analyser?  Visst minns vi hösten 2018 då H&M sjönk som en sten och ordet butiksdöden blev det nya svarta? Stora investerare sålde av och dömde ut. Investerarprofiler som man ändå hyser stor respekt för hade många åsikter och ytterst få  om någon,var positiva till H&M. Det pratades om utköp från börsen osv. Så vad gjorde jag?  Jo i detta fallet funderade jag helt sonika över vad jag privat tycker om H&M som klädförsäljare. Jag är ju själv konsument så något borde jag väl ha noterat under mina år som kund. Det jag kom fram till är att de absolut har legat efter när det kommer till online/app osv. Men det har blivit mycket bättre och jag tror att dem har kunskap om att utveckla dessa kanaler mycket mer. Jag handla

Jag har ju en blandning av aktier, fonder och kassa och är ganska bekväm med det. På senare tid har jag börjat känna att jag ska köpa mer fonder och investmentbolag för att sänka bolagsrisken. Nu investerar jag redan tämligen försiktigt och på lång sikt, men det är ju ändå sin framtida inkomst som står på spel. Så att se över sina innehav och dess vikt då och då är inte fel.  Såhär ser det ut just nu: 10% Investor 7,7% Castellum 6,5% Johnson & Johnsson 5,7% Walt Disney ~ 4% Axfood, H&M, Holmen, Nobina, Pfizer 3% < Handelsbanken, SEB, Swedbank Investor är ohotad etta trots att det senaste köpet var i februari. Min tanke om att försöka jämna ut vikten bland innehaven gör att jag just nu köper mer Holmen och Nobina. Jag har ingen brådska så jag försöker köpa det som ser lite pressat ut eller det som inte hypas. Banker är jag ambivalent kring. Tror att det löser sig även för Swedbank på sikt. Frågan är bara om man ska vänta med att köpa eller inte? Förutom ovanståen

Sommaren kom tillbaka, men semestern tog slut. Kan konstatera efter en lång ledighet att det enda jag kanske inte saknar jättemycket är att laga mat och fixa med hushållsbestyr. Nu när vi arbetar och barnen är i skolan så är vi ifrån hemmet nio timmar vilket innebär en måltid om dagen mindre att tillaga samt nio timmar mindre att damma runt hemma.  Med det sagt så är det också det enda jag inte saknar med att vara långledig. Jag kan inte påstå att vi haft speciellt långtråkigt även fast vi till stor del tillbringat semestern hemmavid eller i närområdet. Tvärtom har vi till exempel haft tid att rensa garaget och skänkt bort massa grejer till återbruk. Vi har badat, tränat, vilat och umgåtts med folk vi verkligen tycker om. Gjort sånt vi inte hinner för att vi spenderar vår tid på arbetet. Jag är mer motiverad än någonsin att skapa min egen lycka genom att bli friegen. Måste nog bara jobba mer på att sluta trygghetsknarka. Hängslen, livrem och fallskärm typ.   Så hur har det gått m

En dryg veckas semester i Danmark och Skåne är gjord och jag är tillfälligt tillbaka på jobbet. Jag kan konstatera att portföljen skött sig själv och inget dramatiskt har hänt. Min totala avkastning i år är hittills 17,7% vilket känns fantastiskt bra. Fram tills juni har vi avsatt mer eller lika mycket som budgeterat till portföljen vilket ger en bra skjuts. I juni blev det dock bara 10 000 kr på grund av semestern. Tanken framåt är att köpa mer fonder men även öka i befintliga innehav. Portföljvärdet är nu 1,2 miljoner och jag har fått drygt 25 000 kr i utdelningar i år. Bäst går fortfarande de utländska innehaven såsom Disney, Procter & Gamble och Kone, men Castellum, Nibe och Pfizer går också mycket bra.  Jag är som så många andra så tacksam över att kommit i kontakt med likasinnade som visat att det går att uppnå ekonomisk frihet utan miljonlön och utan att leva som kyrkråttor. Ibland känns det som att jag lurat systemet på något sätt. Som att jag äter och har kvar kakan. M

Nu är det snart dags för semester. I år inleder vi med en bilsemester till Danmark vilket blir en ny erfarenhet. Vi har aldrig varit på en regelrätt bilsemester förut, förutom för +10 år sedan utan barn då vi råkade ställa in GPS:en så att den undvek motorvägar vilket gjorde vägen till Vänern väldigt lång. Den här gången åker vi med två barn och det stora målet är Legoland. Därefter ska vi även förbi Skåne och ett stopp på Sommarlov. Vi åker med en annan familj och har redan köpt ett paket med bilfärja, boende och inträde till Legoland och Lalandia. Jag återkommer med vad slutnotan blir men genom att vara ute i god tid kan man kapa rätt bra paketpris. Vi har även köpt tre hotellnätter på olika ställen i Sverige. Det visade sig att det var billigare än att hyra stuga?!  Investeringarna får klara sig själva under sommaren. Jag har ett automatiskt månadsspar i XACT Högutdelande och Nordnet Superfonden. Utöver det kan det bli lite bankaktier och annat som känns nedtryckt. Efters

Nu har det varit många lediga dagar på slutet och jag kan inte påstå att jag blivit less. Tvärtom ligger jag lite efter med det mesta på grund av att det varit så fint väder.  Något som man måste planera för om man ska vara ledig mer är att det går åt mycket mer mat och dryck. I alla fall för oss. På vardagar äter inte jag någon frukost utan börjar med lunchlådan. Första målet mat hemma blir alltså middag. Barnen äter frukost men sedan lunch och mellanmål i skola/förskola.  När vi är lediga däremot blir det ofta brunch eller frukost, nåt fika under dagen, middag och snacks. Kanske nåt glas vin med grannarna osv.  Detta är inget vi har för avsikt att ändra på. Vi försöker fortfarande planera så att det räcker med att handla en gång i veckan. Men realistiskt får vi nog tänka att matkostnaden åtminstone inte kommer att sjunka om vi skulle sluta arbeta. Vi snittar nu på ca 5000 kr i månaden. Under vissa perioder är det mindre. Men nu när sommaren kommer och vi har mer besök och är le

Om man är två heltidsarbetande vuxna som netto får ut 26 000 kr var (Drygt 35 000 kr brutto)  och sedan lyckas med att "bara" göra av med 24 000 kr i månaden så har man på endast tre år sparat 1 miljon kronor, utan börsens hjälp. Och utan att leva som en kyrkråtta*.  Inkomster netto: 52 000 Utgifter: -24 000 Sparande: 28 000 Årssparande: 28 000 x 12 = 336 000  3 års sparande: 336 000 x 3 = 1 008 000 Det här är såklart ett ganska förenklat exempel eftersom det finns så många omständigheter som kan göra att kalkylen inte håller. Om jag tittar runt mig själv så har jag vänner som har betydligt lägre inkomst än 35 000 kr i månaden, nån annan som är ensamstående med två barn, nån sjukskriven osv. Men det är inte dem jag pratar om. Jag pratar om dem andra som är just två heltidsarbetande vuxna, som i många fall har större inkomster än i exemplet men som ändå inte har i sin sinnevärld att man kan sitta med en miljon i handen inom bara några år.    Det verkar

När det pratas om passiv inkomst kommer ofta hyresintäkter upp på tal. Flera av våra (pensionerade) grannar har inneboende studenter i sina källare. Dem finansierar säkert både huslånet och en del av sina resor på detta sätt och visst är det en kittlande tanke att bo gratis. Men varken jag eller den jag lever med är speciellt sugna på att ha inneboende i källaren som dessutom ska dela kök med oss.  Däremot har tanken slagit mig att man kanske skulle investera i ett Attefallshus. I det skulle våra blivande (som tur om många år) tonårsbarn kunna bo lite mer privat innan de lämnar boet och sedan skulle vi kunna hyra ut det för en peng som förhoppningsvis skulle kunna finansiera vårt boende. Vi räknar lite: Attefallshus kan köpas för ca 500 000 kr men sen tillkommer anslutningsavgifter, bygglov, eventuellt markarbete och kanske nåt mer? Jag räknar lite högt med en totalkostnad om 700 000 kr. Då skulle lånet med 1,32% ränta kosta oss 770 kr i månaden utan ränteavdrag. 

Att köpa sig fri går ju stick i stäv med vad vi försöker uppnå. Vi vill ju spara oss fria, nåja ibland kan man köra lite yolo och göra tvärtom.  Helgen är över och "gratisvardagen" tar vid. Det är bra för plånboken med vardag men sen är inte alla helger kalashelger heller. Just denna helg firade vi ett av våra barn som fyller år. Hen har aldrig haft ett riktigt kompiskalas då vi varit bortresta eller hen varit för liten för att uppskatta det. Men i år blev det all in och hen fick bjuda sina förskolekompisar till ett lekland. 2000 kronor för 12 barn är väl inte jättebilligt såklart men den här gången var det faktiskt värt det. Vi är sällan på lekland och detta hade en speciell inriktning som inte så många av gästerna hade varit på så det blev succé. Att vi dessutom undvek att ha dessa tolv, förvisso fina, men ändå sexåriga barn, hemma hos oss var bara det värt en slant.  Pengar kan ju inte köpa lycka sägs det och det kan jag hålla med om. Men när ens sexåring säger att det

När jag aktivt började spara för att bli friegen från förvärvsarbete trodde jag nog inte riktigt att det var möjligt. Det kändes för långt borta och innehöll för många om och men. Idag två och ett halvt år senare återstår fortfarande många om och men. Men eftersom det ännu är många år kvar tills vi teoretiskt skulle vara bekväma med att sluta arbeta heltid så känns det ändå som att vi sitter med bekväm mängd risk. Stundande börskrascher, konjunktursvängningar, valutarisker osv är sånt som händer med jämna mellanrum men med god riskspridning och lång sparhorisont tror jag ändå att det är det bästa sparalternativet för mig. Vad är alternativet? Är ingen som vill satsa allt på rött och har heller inte tid att lägga allt i madrassen.  Hur som helst kan jag ju nu med facit i hand se hur portföljen och sparandet presterat sedan årsskiftet och jag kan säga att jag är glad att jag sitter på tåget och inte står på perrongen så att säga. Frågan är bara om man ska sitta kvar när tåget blir en b

10 dagar sedan jag loggade in på depån. Nåt sorts rekord och ingen fomo. Portföljen har ändå ATH mest hela tiden och börsen tickar på. Det är på många sätt målet för mig, att låta tiden göra jobbet medan jag gör annat. Kanske därför jag graviterar mot investmentbolag och sneglar mer mot fonder. De där kryddorna som potentiellt kan bli nåt stort känns det som att man måste bevaka så mycket mer att det nästan inte är värt det, för mig. Vi får se. Börsen känns galet het nu, 20% upp i år inklusive utdelningar. Där känner jag dock viss fomo. Ena benet i sälja av det som stigit mest, andra benet i att vara fullinvesterad. Psyket sätts på prov. Men jag får trösta mig med att proffsen inte verkar veta mer än mig. Så jag fortsätter med att köpa lite, bygga lite kassa och amortera lite mer. Den fegas strategi.     Så vad har jag gjort i tio dagar då? Jo varit ledig, umgåtts med familj och vänner och njutit av det otroliga vädret. Det gör mig inte mindre motiverad till att spara mig friare. T

Jag vet att det finns en falang som ser tjänsteresor som en extrainkomst i och med att man oftast får traktamente. Om man då ligger å hökar på hotellrummet med, om möjligt medhavd mat, eller absolut billigaste köpematen så kan man alltså gå plus.  Jag tänker i detta fallet lite tvärtom. Nu när jag var på tjänsteresa så åkte jag till en stad där  jag har kompisar och passade därför på att träffa dem på kvällen. Vi drack vin och åt ute på ett bättre ställe. På så sätt tycker jag att min tjänsteresa blir maxad. Jag åker iväg och jobbar men har fria kvällar där jag har "minisemester". När man har familj så innehåller ju vardagarna inte så mycket restaurangbesök och vindrickande, så man får ju passa på när man kan.  Tillbaka på jobbet är jag nu nöjd med att fått ett par trevliga kvällar subventionerade av min arbetsgivare. Lite Eurobonus och hotellpoäng ser jag som en bonus.

Så har första kvartalet på året gått och jag kan konstatera att det varit ett bra sådant. Nettosparandet till depån har varit 100 000 kr, utdelningar  9471 kr och jag har köpt aktier och fonder för knappa 90 000 kr. Övrigt sparande har gått till buffert där vi håller 100 000 kr som ska gå till huset.  Nu ser jag fram emot mer utdelningar men måste verkligen klura på hur de ska återinvesteras. Hade gärna ökat i mina utländska innehav men med den svaga kronan och ständigt stigande kurser så avvaktar jag. Eventuellt blir det lite mer fondköp än tidigare, vi får se. Oavsett så är jag nöjd med att vi har accelererat sparandet i och med att vi fått något högre inkomster. Uppåt, framåt! (Även om jag också är beredd på sättning snart.)   Inköp 2019-01-01 - 2019-03-31 AXFO 30 st BOL 12 st DANSKE 10 st HM B 10 st HOLM B 86 st INVE A 7 st KLOV PREF 5 st KONE 5 st 3M 7 st NOBINA 30 st PFE 10 st SEB C 20 st SHB A 30 st SWED A 50 st TELIA 130 st TOM 30 st XACTHDIV 30 st NN SU

Jag har varit blodgivare i ca tio år. Det är ett enkelt sätt att göra något bra för sina medmänniskor och samtidigt får man en minihälsocheck eftersom man kan se sina senaste blodvärden. Som ersättning kan man få en del till serien Swedish Grace, Ittalaljushållare, eller så kan man donera till välgörenhet. Som ni förstår så ger man inte blod för ersättningen utan för att man förhoppningsvis kan hjälpa någon. Idag kom en kollega tillbaka från jobbet. Hen har varit hemma för vab i två veckor för att hens dotter krossade sin mjälte varpå fyra liter blod rann ut i buken och hon vara nära att dö. Min kollega var verkligen tacksam för att jag är blodgivare. Jag är ingen ängel som bara gör gott, inte alls, men visst kändes det bra att få direkt feedback på att man kan göra skillnad. Jag vet inte vad jag vill ha sagt egentligen men det där med att göra saker för andra har nåt. Är det filantrop jag ska bli när jag blir stor, större? Trevlig fredag!

Enligt SCB så var medellönen 33 700 kr år 2017. Lägst medellön hade hemservicepersonal med 20 200 kr i snitt medan en chef inom finans hade hela 124 100 i snitt.  Den som tjänar 20 200 och kan spara 50% av sin lön är ju grym, medan chefen med samma sparkvot är medioker. Så jag vet egentligen inte om jag tycker att sparkvot är ett så bra mått egentligen, inte för att jämföra sig med andra i alla fall. Man borde nog inte jämföra sig med andra alls fast samtidigt är det ibland skönt att få lite good old confirmation bias. Man är ju bara människa. I vår familj hamnar vi något över medel på inkomstsidan vilket gör att vår sparkvot om ca 50% verkligen inte är något trolleri med knäna. Vi har båda ökat våra inkomster de senaste åren men har försökt att hålla kvar kostnaderna på samma nivå som tidigare. Det ger en extra skjuts. Denna månad fick vi in lite oväntad bonus vilket gör att vi lägger undan fem tusen extra, allt annat lika. Det är ju jättebra bra men det innebär ju ingen uppoffr

Nu har jag läst Åsa Axelssons bok som jag tyckte var underhållande. Jag förstår att den är aningen tillspetsad men budskapet är tydligt. Nuförtiden så stressar vi ekorrhjulet för att dra in pengar för att sedan i andra änden spendera dem på varor och tjänster för att vi ska orka springa vidare. Gott så.  Jag tycker att det är jättebra att hon belyser medelklassens slentriankonsumtion och hur man med enkla medel kan ändra kurs. Samtidigt är jag själv inte beredd att ta in en inneboende just nu, jag kommer inte att klocka duschtiderna och jag är övertygad om att det går att laga annan mat än just gröt och ändå sänka matkostnaderna. Men det är inte det som är grejen, det är att ändra sitt mind set. Och det är bra.  På fikarasten igår frågade någon om jag varit på bokrean ännu. Jag svarade att jag inte längre går på den då jag insett att böckerna tenderar att hamna i en bokhylla där de samlar damm. Sen promotade jag biblioteket, något som jag aldrig hade gjort för tio år sedan. Hade de